Kaichou

Har svårt att sova just nu, misstänker att det beror på saker som hänt under veckan. Förra söndagen var jag, pojkarna, mamma och hennes sambo iväg till Ikea i Stockholm. Lagom när vi kom dit fick min äldsta son feber och mådde inte speciellt bra, han satt i en kundvagn hela besöket och halvsov, jag masserade han hårbotten medan jag knuffade vagnen med underarmarna. Redan på kvällen smsade jag chefen och meddelade att jag skulle ta ut VAB ett par dagar (så jag inte skulle glömma det) och sedan tog jag hand om min lilla sjukling.

På måndag kvällen kände jag mig lite konstig, huden i nacken värkte och jag kände mig halvfebrig. Dagen efter vaknade jag med ordentligt ont i halsen :( Veckan gick, halsen blev bättre men hostan och feber blev värre. På onsdagen ringde skolan och sa att lillen var sjuk han med, så plockade upp honom. YRVÄDER! Kan inte beskriva honom bättre än så just nu, han kanske var sjuk ett par minuter eller så. Men jag var för dålig för att orka gå med honom till skolan torsdag och fredag. Jag började misstänka att jag åkt på bihåleinflammation så på fredagsmorgonen ringde jag vårdcentralen och fick en tid kvart över elva, funderade på om jag skulle ta med mig lillen till vc och lämna den stora hemma men mamma erbjöd sig att vara barnvakt!

Det visade sig att jag inte har bihåleinflammation utan en dubbelsidig lunginflammation, jag rosslade rätt fint hos läkaren trots slemlösande mediciner och astma (bricanyl och oxis) så jag fick inhalera ytterligare två astmamediciner där. Läkaren och jag diskuterade valet av penicillin eftersom jag är allergisk mot kåvepenin och även fått en reaktion mot doxyferm när jag fick det för två år sedan, men läkaren trodde att det berodde på något annat så han skrev ut doxyferm åt mig ändå. Barnens far hämtade dom runt fyra tiden, jag låg på sängen mest hela kvällen med en enorm värk över bröstkorgen och drog halva andetag. Somnade rätt sent men vaknade flera gånger under natten med en klåda i handflatorna och över armarna, gommen kändes konstig den också.

När jag vaknade i morse satt jag en lång stund och läste bipackssedeln till medicinen. Hela gommen var full med blåsor och det var en av de allvarligaste biverkningarna, men det stod bara att om man hade besvär skulle man kontakta doktorn, och jag tänkte att jag kanske kunde klara av blåsor bara lunginflammationen gick över? Den värsta smärtan hade försvunnit över bröstkorgen och jag kunde andas lite djupare även om jag rosslade som en tok och det pep i lungorna. Jag beslöt mig för att konsultera den klokaste människan jag känner, alltså ringde jag upp mamma innan jag tog en till tablett, hon tyckte att jag skulle ringa sjukvårds upplysningen på en gång. Sagt och gjort.

Efter ett kort samtal frågade damen jag pratade med om jag hade besvär med andningen eller om jag kunde vänta på en tid vid kvart i tolv? Jo jag har svårt att andas tyckte jag, men det kan ju lika gärna vara lunginflammationen? Hon skrattade lite och bad mig uppsöka akuten om andningen försvårades eller om jag fick svårt att svälja. Promenaden tvärs över stan som brukar ta max 20 min tog ca 45 då jag inte kunde gå så fort, jag blev andfådd och hostade som en tok.

Doktorn som jag fick träffa blev riktigt arg över doktorn jag träffade igår som inte tog det jag sagt hände förra gången med doxyferm på allvar. Han frågade hur många tabletter jag tagit nu och hur många jag tagit då innan jag fick besvär och jag svarade som det var, den första dosen med 2 tabletter. Han blev rätt förvånad och berättade att jag utvecklat en kraftig allergi mot doxyferm och att om jag tagit en tablett till hade risken för att jag skulle dött varit mycket reell. Jag blev hemskickad med en annan sort penicillin, ery-max, jag fick även lov att ta 12 cortison tabletter, 2 allergitabletter och öka doserna med bricanyl och oxis till två doser tre gången dagligen.

Det var en rätt omtumlande upplevelse, visst jag vet att jag oftast inte tar min kropp på allvar, men att jag skulle varit nära att dö utan att fatta det? Tur jag litade på mamma och ringde i alla fall. Blåsorna börjar lägga sig tack vare cortisonet, men handflatorna ser hemska ut med stora röda utslag som värker som tusan. Hoppas hostan lägger sig snart också, det är rätt jobbigt att hosta så här mycket!

Ja inlägget blev nog rätt personligt, men jag behöver nog skriva av mig lite för att bena ut vad som hände. Varför ska jag alltid ha sådan otur med mediciner och sjukdomar? Hoppas bara min söner mår bra nu och att dom har en fin helg, jag hade ju inte varit ett sånt roligt sällskap (kolli) om dom varit här.. Och jag hoppas även att jag mår så pass bra på måndag att vi får det mysigt när dom kommer hem :) Hur jag än mår måste jag till jobbet, jag har inte råd att vara hemma mera, när det gäller att ta hand om barnen tvekar jag inte, men ska jag vara hemma efter att ha VABbt en hel vecka krävs det att jag ligger fastspänd i en sjukhus säng :)

Nu ska jag sluta skriva innan inlägget blir tre mil långt! Krypa ner i sängen och kolla på någon film tror jag, låter som ett skönt avslut på dagen :)

Dagens låt: ~Cranberries - When You're Gone~